Black Eyed Einar är en julnovell som Khemiri har skrivit. Den publicerades i DN 2005. Novellen lyfter fram en person som heter Harley som Du minns från din skoltid. Harley hade honungstunga och kunde övertala vem som helst. I slutet av novellen går huvudpersonen Du ut på stan och träffar en gammal klasskompis som inte nämns vid namn i novellen utan som ”Den-som-inte-är-Harley och den-som-inte-är-du.” (Invasion 2008, s 49).

Personen definieras genom negation. Härifrån är det inte långt till uttrycket ’den Andre’. Att definiera sociala kategorier genom negation av det universella, det normala, det heterosexuella, det friska eller Han, är inte alltför ovanligt. I Khemiris text görs denna negation på en individnivå ’du’ och ”den-som-inte-är-du” eller ’jag’ och den-som-inte-är-jag. Enligt mig är det viktigt att läsa Khemiris texter i ett större sammanhang, att lyfta det individuella till det sociala. Enligt Fanon kan dessa negationer bli de negerades egna definitioner av sig själva, (på individnivå.) Sådana särartsdefinitioner leder till essentialism och eventuellt biologism. Detta är enligt mig ett underbart exempel på hur Khemiri gör skönlitteratur av poststrukturalistisk teori.

Novellen tar också upp tre typer av lögner men detta tema har vi inte diskuterat i uk-Örebro.

/JB

Vissa läsare kanske undrar varför uk-Örebro inte beskriver diskussionerna av Ett öga rött, Montecore – en unik tiger eller Khemiris kortfilm och pjäser. Vi har bestämt att vi inte kommer att lägga ut diskussionerna kring Ett öga rött och Montecore, dessa diskussioner lämnas till uk:s läsecirkel höst. Sammanfattningarna av diskussionerna kring pjäserna och kortfilmen kommer troligen att bloggas inom en snar framtid. Vi väntar också på en text om Butlers Genus Trubbel.

Khemiri har skrivit en novell som heter Kontrollera allt. Radera. Den är skriven för SVT och består bara av en inledning. Tittarna ska skriva slutet. Khemiris text är mycket bra, den lockar till skrivande och fantiserande. Jag tycker mig dock se ett något dolt och underliggande tema i novellen. Konspirationsteoretiskt, jag vet men jag kommer ändå presentera mina idéer här. Vi har också diskuterat det här i uk-Örebro och det är inte alla som håller med mig.

Huvudpersonen i novellen flyttar in i en lägenhet där hon/han hör hur grannen hela tiden spelar den gamla jazzlåten Night & Day. Grannen spelar konstant, och frågan väcks om det verkligen är någon granne som spelar låten. Huvudpersonen börjar undersöka fallet men hittar inte mycket, förutom en gammal LP med låten Ebony & Ivory.

Om man börjar ifrågasätta essentialism och börjar läsa världen utifrån ett poststrukturalistisk perspektiv där objekt och begrepp formas av dikotoma kategorier i språket, så börjar man se det överallt. "Night & Day, i think of you" Jag har svårt att tro att det är en slump att grannen i Khemiris text spelar Night & Day eller att Khemiri lade in Ebony & Ivory i novell för att han gillar låten. Googla efter låttexterna.

Novellen fortsätter att lyfta fram hur språket står i relation till världen. Huvudpersonen hittar en bok med anteckningar från en pianists liv. Namnet på jazzlåtar korresponderar med vad som händer i hennes liv.

Språket tycks forma verkligheten. Att säga är också att göra, språk är en handling och är inte ett reflekterande av verkligheten utan i högta grad en (materiell) del av den.

Här är det mycket tydligt att Khemiri lyckas med att göra poststrukturalismens teorier till skönlitteratur.

Diskussionerna i Örebro om Ctrl A Delete kommer att fortsätta.

/AT

Khemiri är en bra föreläsare. På hans hemsida beskrivs flera olika teman för föreläsningar, ett exempel är "Språk och makt - Vem äger det svenska språket?" Det låter mycket intressant men jag reagerar på ett annat tema; "Språk som identitetsverktyg". I flera recensioner och på andra punkter i Khemiris närvarofält stöter jag på begreppet 'identitet'. På insidan av Invasion! står det att läsa vad Aftonbladet har skrivit om Invasion!: "det handlar förstås om identitet och utsatthet". (Vad menar de egentligen med "förstås", att det är klart att Khemirir är en sådan författare som skriver om identitet?)

Åter till begreppet 'identitet'. Jag undrar hur och om Khemiri själv använder begreppet. Det är på många sätt ett infekterad och undflyende begrepp men det största problemet är den dualism som begreppet förutsätter. Identitet, att något är lika, att vara sig själv. Identitetsproblem, att leta efter vem man egentligen är, att inte vara lik sig själv.

Frågor till begreppet: Vem är det som är lik vem? Hur skulle man kunna vara olik sig själv? Det tycks vara en logisk omöjlighet. Begreppet förutsätter en dualismen, att jag är något annat än min kropp eller det jag gör. Även uttrycket 'min kropp' är högst dualistiskt, "jag äger min kropp". Vad är det som äger vad?

Därför skulle jag föredra Khemiris föreläsning "Språk och makt - Vem äger det svenska språket?"

/ MF

Ett öga rött blev omdiskuterad, språket beskrevs som "tvättäkta rinkebysvenska". Khemiri sa under en föreläsning i Örebro våren 2007 att han hade fått brev från läsare som rättat hans språkliga felaktigheter. Min uppfattning är att sådan läsningar av Ett öga rött inte bara har sina brister utan också är fel. Han blev missförstådd. Diskussionerna om makt och språk uteblev, istället klingade uttryck som 'invandrarröst' i debatten.

I Örebro ledde detta till en diskussion om vem som har ansvaret, var det Khemiris fel eller läsarnas? Två positioner utkristaliserades. Den ena falangen menade att en författare som blir missförstådd i sitt samhälle har ansvaret för att hen blir missförstådd, en text kan inte existera utanför ett socialt sammanhang, det är där den lever. Meningen skapas av hur människor läser den, den har inte mening i sig.  Det är således författarens fel att missförstånd skapas.

Den andra falangen menade att det inte är författarens fel att hen blir missförstådd utan läsarnas. Om människor läser en text på ett klumpigt sätt utan att utmana sina föreställningar är det deras eget ansvar att missförstånd skapas. Författare ska inte behöva anpassa sig till hur människor läser de texter hen skriver.

Under debatten hörde jag till den senare falangen. Nu i efterhand kan jag se att båda dessa sidor har brister. De söker båda sina svar i enskilda subjekt, författaren eller läsaren, ingen av sidorna tar upp att missförstånden som skapades belyser samhälleliga föreställningar som är svåra att reducera till enskilda föreställningar. Det är någonstans där vi måste ta vår utgångspunkt.

/AT

Ungkhemirianerna är en intresseförening i Örebro som träffas och diskuterar texter av Jonas Hassen Khemiri. Gemensamma utgångspunkter för ungkhemirianerna är intresset för poststrukturalism och teoretiker som  Derrida, Spivak, Foucault, Butler, Bhabha, Fanon och Rosenberg. Vår gemensamma uppfattning är att Khemiri är en av de få författare som praktiserar poststrukturalism och postkolonial teori i sitt skönlitterära skrivande. Vi vill dock inte kategorisera hans författarskap som poststrukturalistiskt (vilket vore något av en paradox).

Med bloggen vill vi bredda diskussionerna om Khemiris texter, vi försöker inte hitta det "han egentligen menar" men vi tror att vissa analyser är mer rimliga än andra.