-Varför är det viktigt att vara kritisk mot dulistiskt språk?

-Det spelar väl ingen roll om jag säger "jag vet inte vad jag tycker" eller "jag har inte tagit ställning".

Ett vanligt dualistiskt uttryck är "jag vet inte vad jag känner". Min uppfattning är att vi måste akta oss för sådana uttryck. Ett snabbt svar till varför vi inte bör säga så är för att det faktiskt är fel. "Jag vet inte vad jag känner" får oss att tro att vi har brist på kunskap "jag vet inte..." Det är väl snarare så att om det är något jag vet så är det hur jag känner. Vi tenderar att slarva och säga "jag vet inte vad jag känner" fast vi kanske menar att känslan är svår att beskriva i ord eller att känslan är socialt oacceptabel eller att vi inte vet vad den kommer få för konsekvenser. Det är uppenbart fel att säga "jag vet inte vad jag känner".

- Men det där är väl inget viktigt, det får ju inte ens några konsekveser av att tala så.

Ett längre svar på varför vi inte bör prata så har att göra med Judith Butlers teorier. Hon varnar oss för konsekvenserna av ett dualistiskt tänkande, hon lyfter fram hur vi tänker dualistiskt när vi pratar om kön och om genus. En distinktion som hon är känd för att kritisera. Grunantagandet för hennes kritik är en uppfattning om att det inte är en skillnad mellan att vara och göra. (Således är hon "antidualist"). Med begreppet performativitet visar hon hur kön skapas genom handlingar som föregår subjektet. (se wiki)

-Vad har det här att göra med din kritik av uttryck som "jag vet inte vad jag känner"?

Begreppet performativitet förklarar. Kön skapas genom hur vi ex. talar om saker och upprepar handlingsmönster. Det är ofta (inte alltid) ageranden där vi inte är aktiva medvetna subjekt, det sker exempelvis rutinmässigt.

Det är inte bara kön som skapas på detta sätt utan även det dualistiska tänkande. Vi talar som om självet har en kärna, att vi är något annat än det vi gör. Vi säger av gammal vana " jag vet inte vad jag känner".

Dualistiskt tänkande är en förutsättning för genuskategorier, det är en förutsättning för hur vi skapar kön. Att kritisera dualistiskt tänkande är således i allra högsta grad ett politiskt handlande. Om du kritiserar dina killkompisar när de kallar tjejer för "bitches" bör du också kritisera din kompis när hen säger "jag vet inte om jag är kär, jag vet inte riktigt vad jag känner". Det gäller att ta Butler to the street.

/AT (som pinsamt nog inte har läst Butler)