Flera frågor är intressanta.

Fråga 1: Vad krävs för att en maktförskjutning ska kunna skapas? Räcker det att skriva att huvudet är fullt av vimmelkanter? Eller hur ska vi förstå bilden ovan?

Fråga 2: Finns det människor bortom språket? (Frågan låter flummig men det jag syftar på är människan som idé som det exempelvis produceras kunskap kring.)

Fråga 3: Vilka kategorier bör vi använda oss av?

Fråga 4: Vilka författare är intressanta att ställa i relation till Khemiri?

Fråga 5: Vilka är de relevanta skillnaden mellan psykologen och läraren som positioner i ett diciplinerande samhälle?

Jag tänker inte diskutera de udda frågorna.

Spoiler varning.
Sista scenen i Fem gånger Gud är ett av det bästa jag läst av Khemiri. Det är Sanojs scen.
Sanoj är en "skum" figur, han/hon är nästan som språket självt. Han/hon styr vad karaktärerna säger, nästan som en manusförfattare den där Sanoj. jonaS.

 

Blanca: Vi kanske är ganska trötta på dig med.
Sanoj: Trötta på mig? Omöjligt. Ni är ingenting utan mig.
(paus). Ingenting

(Invasion! s 238)

Om vi ställer detta bredvid en del från Sonnevis dikt; Det oavslutade språket.

Och människornas liv bortom alla
begrepp?
Man kunde säga att
det finns inte!

       (Sonnevi, Dikter 1959-1973, s 265)

Då borde vi alltså ha svaret på fråga 2. Svaret är nej.
Svaret på fråga 4 blir: Bland andra Sonnevi.

Jag tror att Foucault hade gillat Sonnevi, han hade säkert citerat:

Språket är vår gemensamma kropp
och har självt del
i våra kroppars historia

(ibid. s 247)

Jag ser det inte som särskilt problematiskt att jag svara på frågorna genom att kort hänvisa till auktoriteter som Sonnevi och Khemiri. De udda frågorna väntar också på sina svar (om vi nu vill beskriva språket med uttryck som är avsedda för människor frågor kanske har svårt att vänta.....)

(jag får med andra ord skynda mig på)

/AT