Om vi antar att naturen finns som en substans där ute ”man går ut i naturen”, då finns det ett problem. Det verkar svårt att gör en hållbar distinktion mellan samhälle och natur, eller mellan stad och natur. Jag tror få naturvetenskapare skulle hävda att naturen bara finns utanför staden. Luft, soljjus, ozonlager, råttor, matvaror, baciller, människor, nedbrytare etc etc etc. Men det var inte därför som jag gick upp i dag.

Vi i uk-Örebro hamnar ofta i diskussioner om kategorier och kategoriseringar. En kategori som flera av oss har varit tveksamma till är”naturen”. Den är problematisk av flera anledningar. Det är en enormt stor kategori. Den kan nästan ses som en negativ kategori eftersom den slukar allt som inte är samhälle. Som kategori verkar den enbart finnas i motsatsförhållande till samhälle. Poststrukutraliser har ju varnat oss för sådana kategorier.

Om mänskliga samhällen inte fanns skulle inte heller naturen finnas, för hur skulle den då avgränsas? Den skulle vara allt. Det är således en kategori som inte finns oberoende av människor, naturen tycks inte finnas som en autonom substans ”där ute”. Detta tycker jag är mycket roligt. ”Naturen” som alltid ses som något ”utanför” mänskliga samhällen verkar alltså vara helt beroende av människor för sin existens. Denna auktoritet som används för att legtimera sociala hierarkier har nu hamnat i bakhåll.

/AT