I radioprogrammet HallåP3 (0) pratade Khemiri om att han vill utmana ett svart-vitt tänkande i sina texter. Vi i uk-örebro är ju vana att läsa honom genom poststrukturalismen. Så när vi hör att han vill utmana svart-vitt tänkande så tror vi inte att han bara vill nyansera bilden av verkligheten, att han vill visa att alla invandrare faktiskt inte pratar rinkebysvenska, utan han rubbar hela idén om att det finns essentiella kategorier. När han utmanar svart-vitt tänkande så vill han inte införa en gråskala istället. Han vill spränga det dualistiska tänkandet.

Nu kanske någon annan än du reagerar ”va sjutton har dualistiskt tänkande med svart-vitt tänkande att göra, dualism handlar ju om kropp/själ, Khemiri behandlar ju sociala kategorier?” Jag tror att det är väldigt viktigt att kritisera dualistiskt tänkande och jag tror att det är i högsta grad relevant för s.k poststrukuralister. Om vi kritiserar dikotomier som man/kvinna, invandrare/svensk, normal/abnormal och hetero/homo så kan vi inte stanna där för dessa kategorier skapas av andra mer grundläggande (1) dikotomier som samhälle/natur, kropp/själ, socialt/naturligt, äkta/falskt (2) och min favorit: verklighet/overklighet.

Jag har all rätt att bli upprörd när någon säger att exempelvis striderna i World of Warcraft inte sker på riktigt, eller i verkligheten. Hur skulle något kunna finnas om det inte var verkligt? Ett slag i Wow är i högsta grad verklighet, precis som det är lika hög grad verklighet att jag får en fråga när jag spelar TP. Det finns en verklighet, den faktiska och där spelar man (3) spel där man kan slåss slagen sker såldes i verkligheten på riktigt. Dessa slag sker inte någonstans utanför verkligheten, hur skulle det se ut?… Sedan kan man ju slåss på krogen också, men det betyder inte att det tillhör en annnan verklighet. När folk pratar om wow som overklighet så förutsätter de absurda metafysiska teser, folk som annars kanske inte är särskligt new-ageiga. Jag tror inte att människor som pratar utifrån dikotomierna verklighet/overklighet först bestämmer sig för att tro på vissa metafysiska antagande om tillvaron, att det finns olika verkligheter etc. Jag tror att människor pratar så av gammal vana (jag gör det). Språket tvingar på oss ett dualistiskt, ett binärt, ett svart-vitt tänkande.

Ett sådant tänkande leder till en skarp nedvärdering av det som tillskrivs kategorin overklighet precis som dikotomierna man/kvinna, svensk/invandrare och hetero/homo också är inneboende hierarkiska. De som ägnar stor del av sin tid till det "overkliga” behandlas riktigt illa i samhället, de kan tvångsomhändertas med motiveringar som ”icke acceptabel dygnsrytm”. (4) Overkligheterna klassas ständigt som sämre än verkligheterna, att ägna sig åt overkligheter är ett icke-göra, ett mer icke-göra än att sola (5), ” varför sitter han inne när det är så fint väder?”.

Jag tror att de ovannämnda dikotomierna hänger ihop, intersektionaliteten handlar då inte bara om hur skapande av kön, klass, etnicitet korsar varandra, utan om hur skapande av natur, overklighet, äkthet korsar kön, klass, falskhet, abnormalitet etc. Noderna är enormt många men oftast diskuteras bara tre, fyra stycken.
Om vi är trötta på kategorier och sociala hierarkier bör vi göra något åt det. Även de kategorier och dikotomier som sällan diskuteras.

/AT

_______________________________________________

(0) 24 Juli 2008. Sveriges radio P3 

(1) Jag vet att det är klumpigt uttryckt att skriva mer grundläggande, jag vet inte om det är så, någon som vet/tror får gärna skriva. Jag kan tänka mig att någon kan argumentera på ett bra sätt för att dikotomin samhälle/natur är en förutsättning för dikotomin kön/genus. Vad säger ungbutlerianerna?

(2) Denna stör jag mig ofta på, i synnerhet när de handlar om känslor och då det görs distinktion mellan äkta och falsk känsla.

(3) one

(4) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=716989

(5) Jag menar inte att sola är ett icke-görande.