Ungkhemirianerna tar ofta upp Foucaults texter till diskussion. Vi är ganska kritiska till den litteratur som säger att vi ska lära känna oss själva och att vi ska hitta vårt ”sanna jag”. Ganska länge har det varit två separata diskussionsarenor, en om Khemiris texter, poststrukturalism och postkolonial teori och en om Foucault och subjektet. De senaste två veckorna har vi på olika vis försökt länka ihop diskussionerna på ett korrekt sätt.

Varför är den Foucaultbaserade kritiken av ”känn dig själv”-litteratur (KDS-litteratur) relevant för postkolonial teori och poststrukturalism?

-Det som förenar den Foucaultbaserade kritiken av KDS-litteratur med postkolonial teori är den skarpa kritik som riktas mot essentialism och binärt tänkande.

KDS-litteraturen har en essentialistisk utgångspunkt, ”jag är något annat än det jag gör”. Det är ett svart-vitt tänkande, på den ena sidan står varandet och på den andra sidan står handlandet. Ett motsatspar där varandet alltid värderas högre än handlandet. Varandet är äkta, handlandet är falskt. Varandet är på riktigt, handlandet är på låtsas.

Om vi läser KDS-litteratur och finner oss själva, om vi lever i uppfattningen att vi är något annat än det vi gör, då blir också vår kategorisering av världen baserad på varande istället för handlande. Samma handligar kategoriseras olika utifrån vem som gör dem. ”Han är bohemisk, hon är slarvig”. Distinktionen mellan varande och handlande är central i patriarkalt och rasifierat tänkande. KDS-litteraturen förstärker denna distinktion.

Detta är relevant för postkolonial teori. Det är just genom ditinktionen mellan varande och handlande som de Andra skapas. De Andra är essentiellt annorlunda oavsett vad de gör. De kan aldrig bli riktigt lika oss, för det är inte handlingarna som ligger till grund för kategoriseringen, gränsdragningen och åtskillnaden utan varandet. Med andra ord; Halim kategoriseras aldrig som ”Hobbyturk” oavsett vad han gör.

Min uppfattning är att det är just ett svart-vitt, binärt, dualistiskt (eller vad du vill kalla det) tänkande som Khemiri försöker rubba genom sitt skrivande. Bredvid Khemiri står Foucault och mot essentialismen ställer de performativiteten.