Vad menas menas med att språk är maktbärande, att språk och makt hänger ihop, att språket är ett fordon av makt och liknande utsagor? Eftersom vi i uk läser Khemiris texter utifrån poststrukturalismen och vi ofta slänger oss med uttryck att ”Det visar hur språket inte refleterar verkligheten utan är konstituerande för maktproducerande sociala relationer” är det viktigt att vi klargör vad vi menar med språk/makt.
Språk/makt kan förstås på flera sätt, ett relevant sätt är lyfta fram hur begrepp har inneboende värderingar. Vissa begrepp utsrålar värderingarna tydligt; näringsliv, arbetsgivare, lönespridning, hobbyturk, Andra uttryck/begrepp bär på sina värderingar mer otydligt; invandrare, annourlunda, färgad. etc. Gränsen mellan vad som är tydligt och otydligt är inte absolut och kanske inte viktig.

Ett annat sätt att förstå språk/makt handlar om objektskapande diskurser. Detta sätt är inte skiljt från det första. Det som karaktäriserar en diskurs är att den producerar objektet som den beskriver. När exempelvis psyk-vetenskaperna beskriver en ”avvikelse” så producerar de samtidigt avvikelsen. Foucaults klassiska exempel är uppfinnandet av homosexualiteten som objekt för kunskapsproduktion 1879. ”Homosexualitet” är ett annat objekt under 1900-talets psyk-diskurser än under den grekiska antiken, eller för den delen den viktorianska eran.

Foucault skriver:

Discursive practices are characterized by the delimitation of a field of object, the definition of av legitimate perspective for the agent of knowledge, and the fixing of norms for the elaboration of concepts and theories. (1)

När Khemiri skapar maktförskjutningar genom sin litteratur så handlar det ofta, enligt mig, om att rubba de objekt som vi tar förgivna. Det handlar om att skapa trouble i diskursen. Att ifrågasätta, nyansera och även överdriva det ”karaktäristiska” hos objektet visar snarare diskursen som skapar objektet än ett essentiellt objekt. Vissa recensenter läser dock böckerna som om de handlar om objektet, att hans böcker handlar om utanförskap och roliga språkliga missförstånd. Viktor Johansson skriver i Afronbladet att ”Man vill krama kulturkrocken med alla språkvitsar, felöversättningar och ord-stick och stäv”. (2) Genom att recensenter beskriver Khemiri som ”invandrarförfattare” så avväpnar de honom, diskursen förstärks och objektet tycks allt tydligare finnas ”där ute”, låt oss krama det.

/AT

_____________________________________________________

(1) Foucault, Michel. (1977) History of system of thought. In: D. F. Bouchard (red.) Language, counter-memory, practice. New York Cornell University press. s 199.

(2) http://www.aftonbladet.se/kultur/article2297045.ab