Khemiri har skrivit manus till kortfilmen Futurevision. På khemiri.se står det så här:
”Alla som ska åka på faramtidslajv har lasersvär och silverhjälm. Alla utom Vincent som har något ännu mäktigare, en magisk självförvandlare. Den har widescreen, surroundljud och drivs på fantasi. ” Den finns att se på hemsidan.

Vilka möjligheter finns det för framtiden? Kommer det att finnas öppna kategorier i framtiden, där identiteter inte är rigida utan i förvandling, där one med en blinkning kan hoppa från Zlatan till Pacino? Vi hör vad Edward Said har att säga:

”Frågan är: finns det några öppna kategorier? Det är faktiskt vad du frågar om. Mitt svar är ja, men då menar jag att det beror på vad man gör och inte på omgivningen. Det handlar inte om att någon säger: ”Okay, Said, du kan göra vad du vill” Det är ointressant. Vad som är intressant är vad du gör som individ, som lärare, som författare, som intellektuell. Vilka val du gör. Att ha en vördnadsfull attityd är bara dumt. Jag är emot det.” (1).

Finns det öppna kateogiorer?
Kommer identiteter att vara i ständig förvandling?
Vill jag ha en självförvandlare?
Jag svarar: nej, nej, kanske.

Min uppfattning är att uttrycket ”öppna kategorier” är motsägelsefullt. Kategorier syftar just till att inte vara öppna utan till att definiera, särsklija och rangordna. Således har min framtidsvision inga öppna kategorier utan snarare svårkategoriserade människor.

Uttrycket ”identiter som är i ständig förvandling” är också motsägelsefullt. Begreppet identiet är dualistiskt; att vara lik sig själv, att vara olik sig själv, det bygger på en idé om att det finns något annat under identieten, något essentiellt som identiet grundar sig i. Min framtidsvision bär inte på identiter i förvandling men gärna människor som förvandlas.

Vill jag ha en självfövandlare? Först svarar jag såklart JA. Jag vill skapa mig själv, att med en blinkning kunna vara den jag vill. Sen ser jag hur Foucault reser ett varningsfinger och påminner mig om hur skapandet av subjekt är en dicipliär teknik, där jag ska finna mig själv skapa mig själv, bikta mig och hitta min inre ”rätta” vilja. Men med den självförverkligare som Khemiri beskriver slipper vi undan Foucaults kritik. Med den är det bara att blinka så är jag någon annan och behöver varken lyssnar till ”min inre vilja” eller leta efter ”mig själv”.
Foucault hade nog tackat ja till en sådan självförvandlare:

”I don’t feel that it is necessary to know exactly who I am. The main interest in life and work is to become someone else that you were not in the beginning.” (2).

/AT 

_____________________________________________________

1. Efter Orientalism. Edward Said intervjuad av Anne Beezer och Peter Osborne. I Globaliseringens kulturer, Eriksson, Eriksson Baaz och Thörn (red). s 266

2. Citerad från Marie Öhman, Kropp och makt i rörelse. 2007, s IV
Jag instämmer dock inte fullt med Foucault här, jag skulle nog snarare säga att jag vet exakt vem jag är eftersom jag endast är det som föreligger och inget annat ”egentligen”.